söndag 26 februari 2012

Kära nån!
Vem är nån föressten??
NÅN som vet? fniss... nej jag vet inte i allafall!

Två dagar av vårkänsla därute. Skönt. Vi behöver det. Kan se att snödropparna har börjat att titta upp! Vårstädade lite i trädgården igår. Klippte ner klematisar och sopade och fixade. Kroppen var INTE nöjd efteråt!
Den tiden är tyvärr förbi när min kropp tyckte om att jag gjorde ett rejält handtag. Man blev så där härligt trött och mådde bara gott. Nu är det precis tvärtom. 
ONT! 
Tar flera dagar att bli normal igen.
Men som min gamla mormor sa.. det som är gjort är gjort!
Å det glädjer mig trots allt!<3

Våren är en tuff tid för mig på många sätt. I år är det lite extra knasigt. Pappas sjukdom gör på något sätt ont i mig med.
Det går  upp och ner för honom. Vissa dagar är bättre andra sämre.
Nu har det varit nedåt en tid och jag märker att förutom att han är trött så är han ledsen. Han känner av att tiden rinner ut.
Han lider av att hans styrka försvinner. Benen är stappliga och händerna svaga. Han sover mycket.
Kanske funderar han en del. Jag vet inte. Nån kanske vet?

Jag känner mig sorgsen. Tudelad.
Vill både vara här och i mitt Hurghada.
Känner mig instängd och fastlåst samtidigt som jag har all frihet i världen. Jag har naturen inpå knutarna. Bara att gå  ut och och känna av naturens under och tanka skog och sjöar, djur och lantlighet.

Men denna konstiga rastlöshet som slagit sina klor i mig.. vart kommer den ifrån? Nån som vet?
Jag har ingen lust med någonting. Ingen glädje. Ingen inspiration och energi.
Död.
Jag känner mig lite död.

Tar en tidig kväll. Ska jag ändå gå omkring och känna mig tillfällligt död så vill jag helst göra det i min säng. Kanske en bra bok kan skingra tankarna och vemodet inom mig.
Nån annan än jag som tror det är en bra ide?


Sköt om er!




.............................


Oh dear!
Who is someone ( dear in this case)by the way?
Anybody know? giggle ... no I do not know anyway!


Two days of springtime out there. Nice. We need it. Can see the snowdrops have begun to pop up! Cleaned a bit in the garden yesterday. I cut down Clematis and swept and fixed. The body was NOT happy afterwards!
Those days are sadly long gone when my body loved I was doing a real handle. One was so happy and was feeling tired but good. Now it's just the opposite.
PAIN!
Takes several days to get back to normal.
But as my old grandmother said .. what's done is done!
Oh I am glad after all <3


Spring is a tough time for me in many ways. This year it's a little more weird. Dad's illness does in some way hurt me.
It goes up and down for him. Some days are better the next worse.
Now it has been down for a while and I notice that except that he is tired he is sad. He senses that time is running out I presume..
He suffers from his strength disappearing. The legs are unbalanced and hands weak. He sleeps a lot.
Perhaps he is thinking a lot . I do not know. Someone might know?


I feel sad. Divided into two parts.
Want to be both here and in the middle of Hurghada.
I feel trapped and locked.  At the same time I have all the freedom in the world. I have nature around the corner. Just  to go out and feel the natural wonders and refueling the lakes and forest, animals and rusticity.


But this strange restlessness which has had its claws in me .. where does it come from? Anybody know?
I have no desire to do something. No joy. No inspiration and energy.
Death.
I feel a little dead.


Take an early evening. Should I still walk around and feel half dead   I would rather do it in my bed. Perhaps a good book can break the thoughts and melancholy within me.
Anyone else besides me think it's a good idea?


Take care!


Ps...In swedish the word NÅN is simular to in this case dear,anyone, anybody, someone and so on. And my point is..Who is this anonymous person and does he or she have an answer?Ds

....................






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar