Varför eller kanske därför...

^{*****************************************}

^{Hans doft får mig att känna värme. Hans hår gör mig mjuk, Hans bruna ögon drunknar i mig och jag känner närheten och gemenskapen brinna mellan oss.}

^{Ändå...  har vi inget.}       

^{Ingen framtid. Ingen tid alls längre. Tiden är förbi för oss.}

^{Vi stjäl oss en stund då och då. För närhetens skull. För att få känna en liten gnutta helhet.}

^{Oftast gråter jag och vill avsluta allt. Allt som vi inte har. Allt som vi har.}

^{Kanske gråter jag mest för allt vi kunnat ha. Men vad tjänar det till?}

^{Vad vet man om vad man kunnat ha? Det är kanske bara en dröm`? En illusion.}

^{Det gör ont när han går. Men glädjen att se honom när han kommer överväger det.}

^{Hans doft.}

^{Hans hår.}

^{Hans bruna ögon som drunknar i mig.}

^{Närheten som finns där i famntagen.}

^{Vi pratar om världen. Om vad som finns runt i kring oss och långt borta.}

^{Vi är inte alltid ense. Varför skulle vi vara det?}

^{Vi pratar om jobb och försörjning. Hur svårt allt blivit.Jag peppar honom.}

^{Han behöver det det märker jag och jag känner att han tar emot mina ord.}

^{Värmen och gemenskapen brinner mellan oss och det är svårt att avsluta,}

^{Vi vill ju helst börja nu. Inte sluta.}

^{Jag låter tårarna komma igen och han ser på mig med värme och säger att så mycket som jag gråter kommer jag att bli flera hundra år.}

^{Vi skrattar lite och och jag säger att jag gråter för honom också. Så slipper han.}

^{Värmen  och  kärleken emellan oss bara finns där och drunknar i våra hjärtan.}

^{Du älskar mig viskar jag.}

 ^{Ja det gör jag, säger han och ser glad och lycklig ut.}

^{Trygg rent av. Trygg i vetskapen om kärleken. Trots att den ej är vår att ha.}

^{Vi bara stjäl den en liten stund för vi kan inte annat.}

**********************************************

**********************************************

^{Why or maybe that's why...}

His scent makes me feel warm. His hair makes me soft, his brown eyes  is drowning in me and I feel  the closeness and connection as a fire  between us.

Yet ... we have nothing.

No future. No time at all anymore. The time is past for us.

We'll steal us a moment now and then. For proximity's sake. To get to know a little bit of a whole.

Most often I cry and want to end it all. Everything that we do not have. All that we have.

Maybe I cry most of all we could have had. But what's the point?

What do you know about what you could have? Maybe it's just a dream '? An illusion.

It hurts when he walks. But the joy of seeing him when he comes back benefits it.

His scent.

His hair.

His brown eyes that drown in me.

The closeness in our embrace.

We talk about the world. About  what is around us and far away.

We do not always agree. Why would we?

We're talking about jobs and livelihoods. How hard everything become.Jag try to peptalk him.

He needs it, I notice and I feel that he is receiving my words.

The warmth and the connecton is burning between us and it's hard to quit,

We want to start again now. Not quit.'

I let the tears come again and he looks at me with warmth and says that as much as I cry, I will be several hundred years.

We laugh a bit and and I say I cry for him too. So he will not.

The warmth and the love between us is just there and drown in our hearts.

You love me, I whisper.

  Yes I do, 'he says, looking pleased and happy.

Safe even. Safe in the knowledge of love. Although it is not our to have.

We just steals a moment now and then... we can not help...

**************************************